Tuff vecka!

Hallå i stugan!
Allt bra med er denna soliga måndag? Med mig är det bra, men jag har fortfarande ont i magen om natten. Inatt var det REJÄLA mensvärksliknande värkar och det går liksom absolut inte att ligga på höger sida där smärtan är som allra värst.
På dagen är smärtan som bortblåst och kvar är bara små små molvärkar. Varför kommer det bara på natten??? Förstå mig rätt nu, det är inte så att jag vill ha så ont hela dagen men det är så lustigt att det bara kommer om natten. Förstoppad är jag inte, inte heller svider det då jag kissar etc utan det är bara ren jävla smärta i äggstocksregionen.
Igår kände jag sparkar för första gången, inte bara små puffar som jag känner så gott som hela tiden men ett par rejäla sparkar och då jag låg och tittade på tv så drog jag upp tröjan för att se om det syntes utanpå magen vilket det gjorde!! :O)
Nu puffas det på för fulla muggar igen.

Då har älsklingen haft sin barnvecka (de har måndag till måndag) och den har varit allt annat än bra. Det har varit en mkt tuff vecka faktiskt!
Superledsamt, ja allra mest för hjärtat mitt så klart. Liam lyssnar inte alls, han är trotsig, uppstudsig och spelar dum. Med spela dum menar jag att han tex frågar vad gör ni då han ser klart och tydligt att vi städar, när vi säger vi städar så frågar han varför... Så liksom. Eller vem är du till sin pappa, varför etc etc.. Han ställer inte frågor som barn kan göra av ren nyfikenhet utan han spelar dum helt enkelt. Säger jag tex att jag tittar på tv, eller jag läser en bok så säger han nej det gör du inte alls bla bla bla.. Sen är allt bajs, äckligt mm.
Han visar ingen respekt här hemma eller någon annanstans för den delen och det spelar ingen roll vad vi säger, han gör tvärtom exakt hela tiden.
Detta pågår hela dagen, även under natten då han vaknar.. Inatt trodde jag att älsklingen skulle få ett psykbryt, ja jag med. Detta är så enormt frustrerande.
En fas eller inte så har det pågått sen jag kom in i deras liv i stort sett och jag känner en oro inför när bebben kommer. Jag tror att Liam kan komma att bli en superfin storebror men som det är just nu så är situationen ohållbar. Jag är orolig. Jag är ledsen för hjärtat mitt med som kämpar på så gott han kan. Jag kämpar oxå på så gott jag kan men jag har ju inte samma känslor eller energi för Liam som hjärtat har. Med lite hjälp så tror jag att det kommer att bli bättre!

Nej nu skall jag fixa lite lunch sen hoppa in i duschen, idag fyller bästa Tristan hela 7 år och hela familjen skall dit på kalas. En sväng till stan blir det innan dess för att leta present.
GRATTIS FINASTE TRISTAN PÅ DIN STORA DAG!!! <3

Jag hoppas ni fått en fin start på veckan kära vänner!
Fiffi.